En mors lyckliga blick då hon såg sitt barn.

Hon fyller sitt barn med lögner tills det är fångat i ett nät av garn.

Barnet växer upp och förstår att allt är lögn.

Barnet slutar tro på allt sin mor en gång sjöng.

Nu i barnets huvud finns bara smärta.

Då barnet gråter med brustet hjärta.

Trots alla lögner och alla hemligheter,

ber modern barnet sluta med "dessa dumheter".

Barnet förlåter modern av kärlek.

Och modern slutar med sina lögnars lek.

Barnet öppnar ögonen och ser,

alla bilder av folk som skrattar och ler,

försvinner ner i ett djupt, mörkt hål.

Världen blir kall och vass som den starkaste nål.

Barnet ser en granne misshandla sin katt.

Men Barnet gör inget, kroppen känns för matt.

Barnet känner ingen lycka mer.

Den stänger ögonen, och inget mer ser.

Själen hans flyger upp.

Nu är han i himmeln och tittar ner på Jordens eviga kupp.

Det lilla barnet blir illamående och får svindel.

Hur kan mäniskor göra så? barnet dör än en gång i sin himmel.