2010-07-19 | 06:20:35

Dikt 22: Till NumieNum

Snälla Numair, klara dig hem igen, jag vill att du ska vara stark, men snälla. Lämna mig inte...

Jag tror att du klarar det, och jag tror att du kan.
Jag tror att du är starkare än förr, och att du kan slå rädslan som inte försvann.

Jag tror på dig, och tänker på dig.
Jag tror och hoppas att saker inte upprepar sig.

Om det värsta skulle hända, så vet du att jag aldrig glömmer.
Din plats kommer alltid vara kvar, alltid vänta, även om du går in i en evig slummer.

Om döden tar dig ifrån mig, så kommer jag önska dig till himmel riket.
Om döden tar dig ifrån mig, så kommer jag önska allt till dig, från själ till liket.

Men jag tror att du klarar det, och jag tror att du kan.
Jag tror på att du är starkare än förr, och kan slå rädslan som inte försvann.

Gör mig inte besviken genom att inte komma hem.
För många kommer sakna dig, och jag är ibland dem.

Om något hände så kommer en blomma vissna i samma sekund, och aldrig slå ut.
Den skulle vissna, och dess färg försvinna till röd som blod och svart som krut.

Du vet att du är speciell, och om du försvinner ifrån mig kommer jag gråta blod av saknad.
Du vet att du skulle vara saknad och att jag skulle ge min själ för att då få dig återuppvaknad.

Tills du kommer hem kommer jag be och önska för varje sekund.
Tills du kommer hem kommer jag hoppas och tro varje stund.

Jag kommer alltid komma ihåg, och sakna dig tills jag vet du är okej.
Ingen kan ta din plats hos denna konstiga lilla tjej.

0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: