2010-07-13 | 15:56:41

Dikt 9: Förhäxad.

Jag förhäxades av ditt falska leendé, dina vita tänder.

Jag bedövades av smeknigarna från dina perfecta händer.

Jag bedrogs av dina strålande ögon.

Jag blev blind av de söta ord du viskade in i mina öron.

En natt jag var i himmlen, jag somnade efter att dig en sista gång kysst.

Men när jag slog upp ögonen, var allting tyst.

Det tog mig en evighet innan jag förstod dig.

Förstod att du fått vad du ville ha, och nu sprang ifrån mig.

Varje berörnig, varje kyss och viskinin var falsk, ALLT VAR ETT TRICK.

Ett trick för en natts njutning, vilket du fick.

Blind av hat sökte jag upp dig för hämnd.

När jag var vid ditt hus såg jag att du ännu en kvinna tämt.

Jag gick fram till dörren och tog fram en kniv.

Du skulle dö, även om det kostade ett extra liv.

jag högg om och om igen.

Kvinnan försvann, hon sprang nog hem.

Då du var död låg jag vid din sida.

Jag ville inte längre något lida.

Nu är jag död.

Det var så denna dikt löd.

0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: